Astro Academy
Teleskop för astrofotografering
Vid astrofoto har teleskopet samma grundläggande funktion som en reguljär kameralins. Vid vidvinkligt astrofoto används ofta vanliga kameraobjektiv, beroende på deras korta brännvidder.
Vid val av teleskop passande för astrofoto är de andra faktorer, än de som gäller vid visuell astronomi, som är av vikt.
I det följande kommer vi att koncentrera oss på deep-skyfoto, d.v.s. foto av nebulosor, galaxer, stjärhopar och liknande objekt. Planetfoto har andra förutsättningar och krav, som vi behandlar i en separat artikel.
Öppning och fokalförhållande
Vid visuell astronomi är det teleskopets öppning, som avgör den ljussamlande förmågan. Detta betyder att ett större teleskop kan se ljussvagare objekt och resultatet blir att för visuellt bruk, så har ett större teleskop överlägsna prestanda, jämfört med ett mindre.Detta förhållande gäller inte vid astrofoto, där det i stället är fokalförhållandet, som är den avgörande faktorn. Fokalförhållandet (också kallat f-tal eller snabbhet) är förhållandet mellan teleskopets öppning och brännvidd (fokallängd).
Exempel: Ett teleskop med 70mm öppning och brännvidden 420mm har fokalförhållandet 70/420 = 1/6. Detta skrivs vanligen som f/6.
Ju kortare fokalförhållande (t.ex. så är f/5 kortare än f/6) desto ljusare bild vid en given exponeringstid. Detta betyder i praktiken att du med samma exponeringstid alltid får en ljusare bild med det teleskop som har det lägsta fokalförhållandet. Ett kortare fokalförhållande kallas därför också ett snabbare fokalförhållande. Exponeringstiden varierar med kvadraten på fokalförhållandet och det betyder t.ex. att ett teleskop med f/10 kräver 4 gånger så lång exponeringstid som ett teleskop med f/5.
Vid deep-skyfoto är det önskvärt med ett lågt f/tal då detta medger foto av ljussvagare objekt, eller att foton kan tas med kortare exponeringstider.
Brännvidd
Än en gång gäller andra krav än de vid visuell astronomi. Vid visuell astronomi har brännvidden en underordnad betydelse, eftersom du med hjälp av olika okular kan erhålla önskad förstoring.Vid astrofoto är kameran oftast monterad direkt på teleskopet, utan något okular. Detta innebär att teleskopets brännvidd är direkt avgörande för bildskalan (eller förstoring). Längre brännvidd ger större bildskala, d.v.s. du ser en mindre del av himlen vid högre förstoring.
Synfält
Det fotografiska synfältet är beroende av teleskopets brännvidd och storleken på kamerans sensor. Den exakta beräkningen är ganska komplicerad, men en bra Field of View Calculator hittar du här.Strävar du efter ett välkomponerat foto där objektet varken är för stort, eller för litet, då är det viktigt komma ihåg att olika storlek på objekten kräver olika synfält. Resultatet av detta blir att astrofoto antingen kräver mer än ett teleskop, eller flera olika kameror med varierande sensorstorlek.
Exempel: Säg att du har ett objekt, som upptar mindre än halva synfältet och som du vill ”zooma in” på, så att det i stort sett fyller upp hela bildytan med endast en liten del av bakgrunden synlig. Du kan då antingen välja ett teleskop med dubbelt så lång brännvidd, eller en kamera med en hälften så stor sensor.
Du kan också förändra bildskalan genom att använda en Barlowlins eller genom okularprojektion. Detta kommer att resultera i ett avsevärt högre f/tal, men också i en mycket längre exponeringstid.
Fältskärpa
De flesta teleskop är optimerade för en skarp bild i centrum av synfältet och som ger en reducerad bildskärpa ju längre ut du kommer från den optiska axeln. Vanligtvis orsakas detta av fältkrökning, eller av bildfel, som koma.Astrofoto kräver oftast ett större välkorrigerat fält med god bildskärpa. Storleken på det korrigerade fältet skall helt täcka kamerans sensor ända ut i kanterna, så detta betyder att ju större sensor, desto större korrigerat fält krävs.
Det finns två sätt att få ett stort korrigerat fält:
Du kan använda en korrektorlins, som är anpassad för ditt teleskop. För refraktorer kallas dessa korrektorer field flatteners. Reducerar dom dessutom brännvidden kallas dom reducera, eller flattener/reducers. För Newtonteleskop används en så kallad komakorrektor.Alternativt kan ett teleskop, som är byggt speciellt för astrofoto användas. Dessa är ganska komplicerade konstruktioner och använder ofta en integrerad korrektorlins. Fördelen med dessa teleskop är att du inte behöver någon separat korrektor, men å andra sidan är dom relativt dyra och dessutom mindre lämpade för visuell astronomi.
