• Leverans inom 1-3 arbetsdagar
  • Betala säkert med Klarna
  • 14 dagars öppet köp
Leverans till:
Sverige Sverige (SEK)
Byt land
Visa priser: exkl. moms | inkl. moms
Meny
Frågor? Kontakta oss!
0
Din varukorg
Welcome to our passion!

Nebulosor - vad kan jag se med mitt teleskop?

Det finns flera olika typer av nebulosor på himlen. Alla nebulosor är stora moln av gas eller stoft men i andra avseenden finns det stora skillnader. Nebulosor påverkas mycket av ljusföroreningar. Till skillnad från galaxer och stjärnhopar går det dock i vissa fall (*) att få bort en större del av ljusföroreningar med hjälp av lämpliga filter.

Planetariska nebulosor genereras när en stjärna kastar bort en stor del av sin materia mot slutet av sin livstid. Nebulosan består därför av samma materia som en stjärna, dvs huvudsakligen väte. Ibland är den ursprungliga stjärnan fortfarande synlig i nebulosans centrum, fast endast i mycket stora teleskop. Planetariska nebulosor är nästan alltid små och kräver därför lite högre förstoringar.

Emissionsnebulosor är stora moln av vätgas. Gasen klumpas ihop under sin egen gravitation tills tryck och temperatur blir så hög att vätekärnorna fusionerar till helium och nya stjärnor föds! Stjärnornas strålning exciterar resten av gasmolnet och molnet börjar att lysa. 

En annan typ av emissionsnebulosor är rester från en supernova där en stjärna exploderade och kastade ifrån sig nästan all sin materia.

Reflektionsnebulosor består mestadels av stoft. Eftersom stoftet inte lyser självt ser du bara reflekterat ljus från stjärnor i närheten av nebulosan.

Mörka nebulosor s.k. absorptionsnebulosor består av stoft, men det finns inga tillräckligt ljusa stjärnor som skulle göra att man kan se stoftet. Istället syns de bara för att de ligger framför en ljuskälla, t.ex. en stjärna eller en emissionsnebulosa.

(*) Planetariska nebulosor och emissionsnebulosor lyser i några specifika färger. Nebulosafilter som UHC eller O-III tar bort nästan allt ljus förutom just dessa specifika färglinjer. På så vis minskas ljusförorening rejält utan att objektet blir nämnvärt mörkare.

Nebulosor i ett litet teleskop med ca 70-100 mm optikdiameter (*)

Gasnebulosor är några av de enklare "deep-sky" objekt. Det krävs mer träning och bättre förhållanden än för månen och planeterna, men ett antal nebulosor syns i fin detalj redan i ganska små nybörjarteleskop.

Orionnebulosan (Messier 42) är en emissionsnebulosa som är både lätt att hitta och trevlig att se på. Den ligger direkt under Orions bälte. Redan i en större handkikare ser du att det finns ett suddigt, svagt lysande område där. Med teleskopet ser du att det är en lite större nebulosa med flera stjärnor i. Här föds faktiskt nya stjärnor!

Ringnebulosan (Messier 57) verkar vara en stjärna, dvs en liten ljusprick. Men förstorar du bilden något mer ser du att det är en liten rund fläck. M57 är en planetarisk nebulosa. Nebulosorna fick namnet just för att de - likt planeter - var mycket små men aningen större i utseende än en stjärna.

Hantelnebulosan (Messier 27) är en annan planetarisk nebulosa som ser lite ojämn ut i ett mindre teleskop.

Bilden visar nebulosan NGC 2359.

Galaxer i ett mellanstort teleskop med ca 130-180 mm optikdiameter (*)

Orionnebulosan visar tydligt sin ojämna struktur. Den är som ljusast i centrum men fortsätter mycket längre ut i rymden. Fler stjärnor blir synliga i nebulosans centrum, bl.a. "Trapetset" som är en liten rektangulär formation av fyra stjärnor mycket nära varandra.

Med hög förstoring blir det tydligt hur Ringnebulosan fick sitt namn. Den ser nämligen ut som en svag rökring.

Hantelnebulosan framträder med mycket detaljer. Du kan se varför den heter just Hantelnebulosan. Olika områden lyser olika starka och nebulosan liknar ett timglas eller just hantlar.

Krabbnebulosan (M1) syns som ett svagt dimmoln utan detaljer i stjärnbilden Oxen.

Bilden visar nebulosan NGC 2359.

Galaxer i ett stort teleskop med ca 250-300 mm optikdiameter (*)

Orionnebulosan är riktigt imponerande på alla vis. Du kan börja ana den gröna färgen i mitten av nebulosan och den röda längre ut vid bra förhållanden.

Ringnebulosan framträder inte bara som en ring utan du kan se struktur i själva ringen. I mycket stora teleskop (minst 400 mm öppning) kan du lyckas att se den centrala stjärnan.

Hantelnebulosan påminner om Orionnebulosan när det gäller hur mycket detalj du kan se. Eftersom du kan se mycket mer av nebulosans mörkare områden påminner den aningen mindre om hantlar än i mindre teleskop.

Krabbnebulosan (M1) börjar uppvisa detaljer i teleskop från 300 mm öppning.

Bilden visar nebulosan NGC 2359.

Observationstips

Nebulosor är spännande då de markerar början och slutet på stjärnornas liv. Alla stjärnor födds i en emissionsnebulosa och i slutet av sitt liv kastar de ifrån sig nästan all sin materia och blir till en planetarisk nebulosa eller en supernovarest. Som alla deep sky objekt kräver nebulosor så mörk himmel som möjligt.

  • Försök att hitta ett mörkt ställe utanför samhället. Redan några kilometer gör skillnad, men vill du observera galaxer i detalj kommer du att behöva åka långt om du inte bor på landsbygden.
  • Planetariska nebulosor och emissionsnebulosor lyser i några specifika färger. Nebulosafilter som UHC eller O-III filter tar bort nästan all ljus förutom just dessa specifika färglinjer. På så vis minskas ljusförorening rejält utan att objektet blir nämnvärt mörkare. Ögat behöver fortfarande en bra mörkeradaptation vilket är svårare i ett upplyst samhälle. Men för övrigt går det förhållandevis bra att se nebulosorna även från mellanstora städer.
  • Det är lättast att se de flesta nebulosor med låg förstoring då de är som ljusast i teleskopet. Vill du se detaljer behöver du däremot att hitta rätt förstoring. Hög förstoring ger en ljussvagare bild men med bättre detaljer. Experimentera alltid lite med olika förstoringar! Många planetariska nebulosor kräver från början en högre förstoring för att kunna se deras struktur.
  • I och för sig ser tyvärr inte ögat mycket färg på natten. Enstaka stjärnor visar färg, men deep sky objekt gör inte det. Men med riktigt rejäla teleskop från och med ungefär 300 mm optikdiameter kan man börja att se lite färg i främst Orionnebulosan och Hantelnebulosan.
  • På alla ljussvaga objekt krävs att ögat får tid att anpassa sig efter mörkret. Det tar minst 10 minuter efter du har tittat in i en ljuskälla för att nå en hyfsat mörkeradaptation, men full effekt uppnår du först efter ungefär 45 minuter. Varje gång du tittar i en ljuskälla nollställs mörkeradaptionen, så undvik att titta i lampor eller ens i en mobilskärm! Behöver du en ljuskälla så använd en med rött ljus. Vi har lämpliga lampor för ändamålet under rubriken "Belysning".
  • Att observera nebulosor, liksom alla "deep-sky" objekt, kräver träning. Första gången du observerar med ett teleskop kommer du inte att se mycket, men med varje gång därefter blir det lite lättare. Du kommer att se fler detaljer med tiden. Ha lite tålamod!
  • Träna på indirekt seende som hjälper att se de svagaste detaljerna.

(*) Så fungerar vår guide

Självklart är alla teleskop lite olika. Men det som styr mer än allt annat hur mycket du kan se med teleskopet är optikdiametern, det vill säga linsdiametern eller spegeldiametern. Med andra ord är det möjligt att jämföra olika teleskop genom att gruppera ihop dem efter optikdiametern.

I denna guide presenterar vi olika objekt som de framstår vid visuella observationer med teleskop i tre olika klasser:

  • Små teleskop med ca 70-100 mm optikdiameter.
  • Medelstora teleskop med ca 130-180 mm optikdiameter.
  • Stora teleskop med ca 250-300 mm optikdiameter.

Inom varje kategori visar vi en bild på ett typiskt objekt med förklaring och exempel på detaljer som går att se.

Bra att veta:

  • Bilden visar vad som går att se under idealiska förhållanden. För att se allt som syns på bilden behövs en mycket mörk himmel utan störande ljus eller mycket lite värmedaller.
  • Ljusförorening drabbar ljussvaga objekt hårt och värmedaller drabbar alla objekt, men särskilt månen och planeterna.
  • Dessutom får man träna sina ögon på att se allt som teleskopet kan visa - du kommer snabbt att se fler och fler detaljer efter lite övning.
  • Det är allmänt svårt till omöjligt att återskapa det verkliga intrycket på vad du ser i ett teleskop på en datorskärm. I verkligheten är de flesta objekt mycket ljussvagare. Men detaljerna på bilderna går att se, vi har redigerat bilderna för att komma så nära verkligheten som möjligt.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få unika rabatter, erbjudanden, de senaste nyheterna, inspiration och mycket mer!

Genom att fylla i min e-postadress godkänner jag att Astro Sweden behandlar mina personuppgifter för att kunna skicka marknadsföringsmaterial som anpassats till mig enligt Astro Swedens integritetspolicy.

Din varukorg(0 artiklar)

Varukorgen är tom
Totalt: 0 SEK
Till kassan
Stäng