Nebulosafilter och ljusföroreningsfilter

Nebulosafilter förbättrar kontrasten för många deep-sky objekt, d.v.s. objekt utanför vårt eget solsystem. Detta åstadkoms genom att filtrera ljusföroreningarna, men samtidigt tillåta ljuset från objektet att passera obehindrat. Nettoeffekten är att objektet bibehåller sin ljusstyrka, medan bakgrunden blir mörkare och möjliggör observation av svagare detaljer. Dessa filter är därför av särskilt intresse vid observation under mindre fördelaktiga förhållanden där mycket ljusföroreningar förekommer. De starkare filtren ger även ett gott resultat under perfekta förhållanden.

Olyckligtvis så fungerar dessa filter endast på gasformiga och planetariska nebulosor, som avger ljus i väl avgränsade våglängder. Galaxer och stjärnhopar avger ljus över hela spektrat, vilket gör att denna filtertyp inte fungerar särskilt väl på dessa objekt.

Det finns olika typer av nebulosafilter: CLS filter är ”generella” nebulosafilter som förbättrar kontrasten något, men endast hindrar en del av stjärnljuset att passera. UHC filter är det vanligaste filtret för små till medelstora teleskop. Förbättrar kontrasten avsevärt, men låter tillräckligt med ljus passera, så att bilden inte blir för mörk. Detta är också en fördel vid observation av nebulosor, som är inbäddade i mitten av ett stjärnfält, då du fortfarande kan se de flesta stjärnor. O-III filter är det utan jämförelse starkaste kontrastfiltret. Förbättrar radikalt kontrasten, men absorberar nästan allt ljus från kringliggande stjärnor. Vi rekommenderar användning av både UHC och O-III filter tillsammans med ditt teleskop, så att du kan anpassa dig till olika objekt och observationsförhållanden.



Denna bild illustrerar effekten av filter på Hantelnebulosan (M27). Vänster: Inget filter. I centrum: UHC filter. Till höger: O-III filter