Hur väljer jag rätt kikare?

Kikare förekommer i en förvånande mängd olika former och storlekar, var och en med sina unika för- och nackdelar. Detta betyder tyvärr också att det kan vara svårt veta vad som passar just dina behov bäst. Med denna guide vill vi försöka hjälpa dig i ditt val.

Först får vi bestämma vad vi menar när vi pratar om en kikare. Med kikare menas ett optiskt instrument som du främst håller i handen, där du kan titta med båda ögon och där bilden är rättvänd.

Begreppen "kikare", "handkikare" och "fältkikare" är bara olika ord för samma instrument.

Det som vi i det här fallet inte menar med kikare är andra optiska instrument: "stjärnkikare" (teleskop) för astronomi och "tubkikare" för t.ex. fågelskådning.

Ett litet undandag är "monokikare" som är samma som en vanlig kikare, fast för bara ett öga. Användningsområdet är dock samma som för vanliga kikare och den optiska designen är samma. Därför gäller det mesta som vi säger om vanliga kikare även för monokikare.

På varje kikare hittar du ett antal siffror med ett x emellan, till exempel 8x40 eller 10x50.

Dessa siffror beskriver kikarens grundläggande specifikationer förstoring och linsdiameter.

• Siffran före x:et anger kikarens förstoring. 8x40 innebär att det är 8x förstoring, 10x50 innebär att det är 10x förstoring.
• Siffran efter x:et anger kikarens linsdiameter i millimeter. 8x40 innebär att det är 40 mm linsdiameter, 10x50 innebär att det är 50 mm linsdiameter.

Som du kommer att se snart är dessa två siffror kännetecknande för kikarens prestanda. Jämför du två olika kikare med samma siffror (exempelvis två moddeller som är 8x40) vet du att kikarna har samma grundläggande optiska egenskaper.

Ofta hittar du mer information på kikaren som exempelvis modellnamnet, synfältet och dylikt. Dessa undersöker vi längre ner.

Förstoring betyder hur stor bild du ser i förhållande till objektets ursprungliga storlek. Med 10x förstoring kommer ett objekt att framstå som 10x större än för blotta ögat. Ett annat sätt attbeskriva det hela är att objektet ser ut som om det är tio gånger närmare betraktaren än vad det i verkligheten är – ett objekt på ett avstånd av 100m förefaller därför att befinna sig endast 10m bort.
Ju större förstoring, desto större blir bilden och detta betyder också att du kan se mindre detaljer. Högre förstoring betyder tyvärr också att det blir svårare hålla kikaren still med dina bara händer.
En allmän regel är att du kan hålla en kikare med 10x förstoring still under en längre tid. Högförstorande kikare bör därför monteras på ett stativ, eftersom bilden annars kommer att skaka alltför mycket.

Linsdiametern avser diametern av objektivlinserna längst fram i kikaren. Andra ord som avser samma sak är objektivdiameter eller öppning. Teoretiskt är linsdiametern aningen större än öppningen då linsen är monterad i en cell som behöver en liten kant för att hålla linserna på plats. Men när vi pratar om linsdiametern anger vi den användbara diametern som är lika med öppningen.

Linsdiametern är av stor betydelse för att få en ljus bild. En större lins samlar mera ljus, som in sin tur kommer att resultera i en ljusare bild. En 10x30 och en 10x42 kikare visar var en objektet med samma förstoring, men 42 mm modellen samlar in ca 100% mer ljus än 30 mm modellen.

Under dagsljus och goda ljusförhållanden påverkar inte linsdiametern bilden lika mycket: här visar även en liten kikare en ljus och klar bild. Däremot vid skymning, eller under natten, kommer denna mindre kikare att visa en betydligt ljussvagare bild än en större kikare och detta gör det mycket svårare att se detaljer.

Vid de allra flesta tillfällen är en ljus bild önskvärd. Ju ljusare bild, desto lättare kan du observera saker med din kikare.

Kikarens ljusstyrka påverkas av två faktorer:

• Linsdiametern - större är bättre
• Förstoringen - mindre är bättre

Optikdiameterns effekt på ljusstyrkan

Som vi redan nämnde tidigare samlar en kikare mer ljus ju större kikarens objektivdiameter är. Ett enkelt sätt att förstå varför är följande modell:

• Ställ ut en bägare i regnet och mät vattennivån i bägaren efter en timme. Låt oss säga att vattennivån är 1 cm.
• Ställ en annan bägare i samma storlek intill den första och placera en tratt över den som är större än bägaren. Tratten samlar in regn från en större yta och koncentrera vattnet så det hamnar i bägaren. Vattennivån är högre än i den första bägaren, låt oss säga att den är 2 cm.
• Ställ nu en tredje bägare i samma storlek intill de andra och placera en större tratt över den. Den större tratten samlar in regn från en ännu större yta. Vattennivån är ännu högre, låt oss säga att den är 3 cm.

Kikarens linser fungerar nästan exakt på samma vis. Linsdiametern bestämmer på vilken yta kikaren samlar ljus. Ju större diametern är desto större är ytan. Sedan koncentreras allt ljus så att det får plats i din pupill. Mer vatten i bägaren = mer ljus i ögat.

Förstoringens effekt på ljusstyrkan

Även kikarens förstoring påverkar ljusstyrkan rejält, fast denna gång är det så att mindre är bättre. Ju mindre förstoringen är desto ljusare är bilden. Ju högre förstoringen är desto mörkare blir bilden.

Om du jämför två kikare med identisk öppning, men olika förstoring, kommer du att se en märkbar skillnad i bildens ljusstyrka. En 8x42 kikare kommer att uppvisa en avsevärt ljusare bild än en 10x42.

Modellen med bägarna i regnet som vi använde ovan stämmer egentligen inte längre för att förklara varför det är så, men som en kom-ihåg regel kan den kanske ändå användas:

• Denna gång använder vi två bägare och två trattar, fast nu är det samma storlek på båda trattar. Båda samlar alltså in exakt lika mycket regn.
• Men våra två bägare är olika stora. Den andra bägaren har en mycket större yta än den första. Det samlade vattnet sprids därför ut över en större yta vilket gör att vattennivån är lägre. Större bägare = lägre vattennivå = mörkare bild.

Utgångspupill

För att jämföra bildens ljusstyrka mellan olika kikare så använder man måttet utgångspupill. Utgångspupillen får du genom att dividera linsdiametern med förstoringen.

Utgångspupill = linsdiameter / förstoring

Exempel: En 10x50 kikare har 50 mm / 10x = 5 mm utgångspupill.

En större utgångspupill ger en ljusare bild. Observera att ögats pupill genomsnittligt har en maximal öppning om 7mm och detta gäller under helt mörka förhållanden. Större utgångspupill än 7mm betyder i praktiken att ditt öga inte kan ta in hela den ljusmängd din kikare samlar och du förlorar i ljusstyrka. Notera även att med stigande ålder minskar oftast maximal utgångspupill.

Exempel 1: En 10x50 har 50mm/10 = 5mm utgångspupill. En 10x70 har 70mm/10 = 7mm utgångspupill. Båda dessa kikare visar samma objekt med samma förstoring, men objektet kommer att framträda ljusare i en 10x70.

Exempel 2: En 10x50 har 50mm/10 = 5mm utgångspupill. En 8x40 har 40mm/8 = 5mm utgångspupill. Båda kikarna visarobjektet med samma ljusstyrka, men objektet kommer att framträda större i en 10x50.

Missledande indikator för kikarens ljusstyrka: Skymmningsfaktorn eller skymningsvärdet

Många tillverkare anger ett så kallat skymningsvärde i specifikationen för sina kikare. Denna siffra är avsedd att hjälpa till i bedömningen av kikarens prestanda under sämre ljusförhållanden. I själva verket är detta rent nonsens när det gäller att försöka bedöma bildens ljusstyrka hos en kikare.

Skymningsvärde = √ Öppning x Förstoring 

Detta betyder att större apertur resulterar i en högre skymningsfaktor, men samtidigt ger också högre förstoring en högre faktor. Enligt vad vi diskuterat tidigare, så är en större öppning avgörande för en ljusare bild, medan en ökad förstoring har motsatt effekt. Slutsatsen blir att hur du än vrider och vänder på det hela så kan skymningsfaktorn aldrig ge dig en uppfattning om hur ljus bild du får.
Låt oss illustrera detta med två extrema exempel: En 7x50 kikare har en så ljus bild du kan få med sin 7mm utgångspupill. En 12x30 har hög förstoring, men en liten öppning och följaktligen också ganska dålig ljussamlande förmåga. Trots detta har både 7x50 och 12x30 ungefär samma skymningsfaktor, 18,7 respektive 19,0.

Även om två kikare har exakt identiska specifikationer - samma förstoring, linsdiameter, synfält, vikt, ... - finns det två faktorer som tyvärr inte framgår och som kan utgöra en gigantisk skillnad mellan olika kikare: kontrast och skärpa.

Kontrast innebär skillnaden i antingen färg eller ljusstyrkan. Kikaren kan i bästa fall återskapa samma kontrast som fanns i bilden i verkligheten. En sämre kikare minskar däremot kontrasten. Medan starka kontraster sannolikt fortfarande är synliga även i en sämre kikare försvinner små färgnyanser nästan helt eller blir mycket svårare att urskilja.

Skärpan avser hur mycket en kikare suddar ut detaljer. Tänk dig ett hustak där du har en mörk yta (taket) som övergår till en ljus yta (himlen). I verkligheten händer denna övergång praktiskt taget på en enda kantlinje - under kantlinjen har du taket, över kantlinjen har du himlen. En bra kikare skall visa taket på exakt samma sätt, det vill säga en tydlig kantlinje där taket möter himlen. Men har kikaren en dålig skärpa blir det istället ett bredare område där det mörka taket så småningom övergår till den ljusa himlen. 

Skall man vara exakt är alltså kontrast och skärpa två olika aspekter som båda påverkar bildkvaliteten.

I praktiken används inte alltid begreppen skärpa och kontrast helt rätt. Även vi är ibland skyldiga till detta och skriver exempelvis "kontrast och skärpa" istället för att skilja åt dem ordentligt. Men effekten på både skärpan och kontrasten är i det stora hela ungefär samma: att bilden du ser är klar och tydlig. Det är också mycket vanligt att en kikare med bra skärpa också har bra kontrast, och vice versa. Så även om det inte är helt korrekt att blanda ihop kontrast och skärpa brukar det vara "nära nog" för att kunna jämföra olika kikare.

Ibland används även andra uttryck. Talar man om "klarheten" på bilden eller hur "krispig" den är menas vanligtvis samma sak, nämligen att kikaren både har bra kontrast och bra skärpa.

Det finns två huvudtyper av kikare och de är utrustade med antingen porroprismor, eller takkantprismor.

Kikare med porroprismor är billigare att tillverka vilket ofta innebär att du får mer optisk kvalitet för dina pengar, men porro designen innebär tyvärr att kikaren är mycket bredare och ofta tyngre jämfört med en takkantkikare. Porrokikare är särskilt lämpade när storleken inte spelar en sådan stor roll, t.ex. för segling/båtar eller astronomi.

Kikare med takkantprismor är mycket mer kompakta och ofta lättare, men det är dyrare att tillverka handkikare av denna typ. Denna är den mest vanliga typen av kikare och är särskilt intressant för ornitologi och allmän outdoor användning där storleken är av avgörande betydelse.